Som jag sa i mitt förra inlägg tänkte jag lägga lite tid på att knacka ner en del tankar och funderingar jag har kring social fobi och hur det har påverkat mig och mitt liv. Jag tänkte börja att prata om ekonomin då det är en rätt grundläggande sak i allas liv.

Jag har ju då som jag nämnt tidigare aldrig haft ett riktigt jobb men har heller inte haft soc eller något annat bidrag. Ett tag pluggade jag och fick då CSN. Sen har jag hankat mig fram på några småjobb jag haft, mycket hemifrån. Jag växte upp under rätt knapra omständigheter så hela min barndom längtade jag tills den dagen skulle komma då jag var tillräckligt gammal för att skaffa mig ett jobb. Tyvärr blev det ju inte så ironiskt nog, när den dagen väl kom hade jag redan rätt grava problem med att fungera i sociala sammanhang och särskilt jobbintervjuer mm var en skräck för mig. Så jag undvek dem.

Det här har förstås inneburit att jag har levt ganska fattigt under de här åren. Som bäst när jag hade csn bidrag&lån var jag väl uppe på kanske 10-11 tusen i månaden med några extrainkomster. Fast då får man betänka att jag har ganska hög hyra och även har hjälpt min familj ekonomiskt när jag kunnat. Andra perioder har jag efter att hyra och mat var betalda knappt haft ett öre kvar. Ibland har jag levt på eller under vad som räknas som existensminimum. Jag har lärt mig hur man sparar och snålar in på många sätt och ibland förundras jag så smått när jag ser människor som är med i Lyxfällan t ex. Tänker hur man lyckas bränna så mycket stålar i månaden. Jag kan även förundras över att människor med vanliga jobb med genomsnittslöner kan ha det svårt ekonomiskt då jag på de pengarna skulle kunna leva ganska lyxigt. Men det är ju så att man anpassar sig efter omständigheterna och hade jag haft det bättre ekonomiskt kanske jag också hade spenderat mer och suttit och gnällt över att lönen inte räckte till.

I vilket fall så kan jag ju inte låtsas som att det inte har varit svårt ibland att klara av och orka med att leva så fattigt. Det är trist att inte ha råd att åka någonstans, gå på något evenemang, vara på restaurang eller bio eller bara köpa något man vill ha. Det är besvärligt rent praktiskt att ibland undra om man ska ha råd att betala hyran och räkningar, att inte alltid ha pengar till mat, att inte ha råd att köpa nya kläder och tvingas gå med skor, jeans eller t-shirts som är urgamla och har hål i sig. Det blir också svårare för oss som är fattiga att kunna må bättre. Man ligger sömnlös på nätterna ibland och undrar hur man ska lösa ekonomin. Man känner sig inte precis mer självsäker om man bara ser snäppet bättre ut än en lodis när man går på stan. Man saknar möjlighet att köpa hälsosam mat som ofta är dyr eller andra hälsovårdsprodukter som kan få en att må bättre och som är bra för hälsan överlag. Ändå har jag alltid försökt hålla modet uppe och jag är i grunden en rätt simpel person och inte särskilt materialistisk. Visst skulle jag vilja ha mycket pengar om jag kunde men så länge jag vet att jag har tak över huvudet och mat i magen så är jag rätt nöjd faktiskt. Det blir också så att om man någon gång råkar ha lite extra pengar på sig blir det mycket mer värt än vad det är för andra.

Dock så behöver jag som alla andra en viss ekonomisk trygghet och det är därför jag hoppas att jag nu ska kunna få ordning på inkomstbiten så jag har en säker inkomst iallafall. Vad det nu blir, om jag kan få tag i något jobb eller om jag är i för dåligt skick för att arbeta just nu så det blir sjukersättning eller vad det nu heter. Jag vill gärna arbeta och hoppas att jag ska klara av det men det är svårt att säga säkert innan man väl är i den situationen hur man kommer reagera. Har varit så mycket ensam de senaste åren att det kan vara svårt att helt plötsligt slängas in i väldigt sociala sammanhang. Sen ska man ju få ett jobb också vilket inte är det lättaste när man sitter i min situation. Men vi får se. Jag försöker tänka optimistiskt, det kan bara bli bättre nu. Jag försöker lova mig själv att aldrig börja ta pengar för givet om jag skulle få mer av dem framöver och alltid komma ihåg mitt ursprung och aldrig tappa min empati och förståelse för fattiga människor. Något som många svenskar tyvärr verkar sakna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag varit ganska produktiv.. röjt upp hemma. Spelat in en cover förut. Varit och handlat. Tagit en promenad i den sköna solen. Vågen visade på 79 kg imorse så jag är supernöjd med det! Nu är jag så gott som nere på normalvikt sett till BMI. ...

Fortsättning på det förra inlägget.   Viktigt: Jag reserverar mig för att felaktiga detaljer kan förekomma i dessa texter vad gäller mediciner/substanser, jag har vissa medicinska kunskaper men är inte utbildad eller arbetar inom sjukvården. Jag ...

Det här kommer att bli två långa inlägg som handlar om olika sätt att hantera sin sociala fobi och stressa ner så mycket som möjligt i vardagen. Jag kommer dels ta upp olika mediciner och terapiformer - vissa som jag har erfarenhet av själv, andra in...

Jag tänkte ägna ett par inlägg nu åt att prata om vilka saker jag har provat för att må bättre och hur de har hjälpt mig. Det är bra att ha det nedskrivet för min egen del för framtida bruk och skulle någon annan som också har social fobi läsa inlägg...

Känner mig rastlös just nu.. svårt att tänka riktigt klart också. Ingen lust att gå och lägga mig än för natten är så ung. Jag vill vara ute  nu men det är inget roligt på egen hand. Den här kvällen påminner mig om forna sommarnätter när jag var tonå...